ungkristenkille.
Så här kan man tänka.
Vadå humor?
Även om jag inte skriver så mycket här så händer det ofta att jag kommenterar något på Facebook eller någon annan sida. Jag är rätt bra på att skriva långa utläggningar, på ont och gott. Ibland är det massa som gillar och kommenterar det jag skrivit och ibland får man ingen respons alls på ett inlägg man slipat på i två timmar. Så för att de inläggen inte ska drunkna helt i den strida Facebook-floden väljer jag att posta dessa inlägg här.
Detta dök upp på Facebook eftersom allt jag favoritmarkerar på Youtube automatiskt läggs upp på Facebook. Så här gick snacket:
Jag citerar Jimmy Carr från videoklippet:
”It’s not really about anything… There’s no sense in which I’m going: I’m gonna say that, because then people are gonna think different about…” meh. They’ll have a laugh and then ”what’s the next one?”
Vad tycker du?
Inaktivitet.
Har besök av min kära Lovisa i helgen, vilket innebär att jag inte kommer vara aktiv här på bloggen förrän måndag kväll. Ha det fantastiskt!
Respons.
Mitt inlägg om Humanisterna och Svenska Kyrkan fick enormt gensvar. Trodde aldrig det skulle generera så mycket trafik till sidan. Det har gjort att många (tunga) kommentarer postats under kort tid.
Jag har som regel att alltid svara på kommentarer jag får eftersom kontakten med läsare är det bästa med att driva en blogg. Tyvärr är det svårt att hitta tid att svara på de kommentarer som kräver längre utläggningar med en heltidsanställning som ungdomsledare och andra projekt jag driver. Vill med det här inlägget bara säga att svar kommer.
Tack för dina kommenterarer! De är oerhört värdefulla. Fortsätt så.
Tillfredsställelse.
Igår kom min skanner. Jag beställde den efter att jag konstaterat att mitt berg med papper vuxit till förbannelse det här året; och ju större det blir, desto jobbigare blir det att hala fram hålslagaren och sätta in allt i mina pärmar.
Problemet började när jag flyttade till Jönköping i våras och gick bibelterminen på SVF. Lärarna där måste lidit av någon slags kopieringsmaskins-fetisch. Vi fick hur mycket papper som helst; hela tiden. Jag hade med mig en tom pärm till skolan för jag antog att det skulle bli en del papper att hålla ordning på. Problemet var bara att jag inte hade någon hålslagare på rummet. Långt in på terminen såg jag att det fanns en hålslagare i kopieringsrummet, men då var min hög så stor att jag varken hade tid eller ork att ta itu med det.
Innan jag flyttade hem igen rensade jag åtminstone min mäktiga hög från papper jag inte ville spara, men när jag kom hem lade jag den bara ovanpå den lilla hög som hade börjat bildas så smått där hemma, vilket gjorde att alla andra papper som komma skulle också hamnade på den högen.
Där är jag nu – fram till igår kväll. Då tog jag det första lilla knippet för att testa skannern. Hittade ett helt fantastiskt program för att sortera PDF-dokument och började skanna.
Och nu till det intressanta; det var helt fruktansvärt tillfredsställande. Jag tyckte det var så himla skönt att skanna in gamla fakturor, kvitton och gamla anteckningar, tagga dem och sedan slänga papperskopian. När pappersbunten var slut var jag tvungen att med våld slå ifrån mig tanken att hämta resten av pappersmassan och sitta och skanna in hela natten tills min kropp gav upp av utmattning.
Jag tror det är bibliotekariegenen som spökar. Farsan är bibliotekarie och den vridningen måste ha överförts till mig genetiskt på något vis. Jag älskar att sortera, organisera, katalogisera och planera. Du som har all din musik i en och samma mapp hade gjort på dig om du fick se filstrukturen i min musikmapp.
Vad var det? Var det skannern som ömt viskade mitt namn?
Jag kommer, CanoScan LiDE 210, jag kommer!
